Radioimmunoanalys (RIA) utvecklades på 1950-talet och var föregångaren till de högkänsliga icke-radioaktiva immunmetoder som vi använder idag Tekniken bygger på att man märker en detektionsantikropp eller antigen med radioaktiv isotop, oftast används I125 Ursprungligen märkte man antigenet (insulin) med I131 och använde en antikropp bunden till en fast fas. Det radioaktiva insulinet blandades med patientprovet och det omärkta antigenet från serumet att konkurrera med det radiomärkta antigenet om bindningen till antikropparna När koncentrationen av antigen i patientprovet ökar, binder mer av det till antikroppen, och mindre av den radioaktivt märkta varianten binds Efter att bundet och icke-bundet antigen separerats mäts radioaktiviteten Den typen av metod kallades ofta för kompetitiv RIA då den märkta och den omärkta formen tävlar om bindningen till antikroppen Senare har man mer och mer gått över till att märka en detektorantikropp och istället för den kompetitiva metoden använder man en icke-kompetitiv sandwich RIA där antigenet bildar ett mellanskikt mellan de två antikropparna (uppfångande respektive detekterande antikropp).
Det här är ett utplock av en intressant artikel från KBN – Nr. 3 – vol. 33 – 2021.